Anna Fiske: Rabbel bok 3: hefte 11-15

• 168 sider i farger, heftet

"Rabbel är en sån där unik balansgang mellan generationerna som egentligen inte finns; som gott vuxen kan jag med fördel läsa den som en subtil pisstake på all slags barnlitteratur. Samtidigt är den så behagligt surrealistiskt offtrack att den utmanar den yngre läsare den egentligen är till för precis så mycket som den ska. Det vill säga, bara lite mer än vanligt.
    Men den här balansgången är fascinerande. Anna Fiske jonglerar mästerligt med rena fantasifoster, vardagsrealism, fabler och vad jag uppfattar som autentiska minnesbilder av en hyperenergisk farmor. Helt klart tillrättalagt för målgruppen, men så behagligt befriat från moraliska undertoner och hidden agendas att man som småbarnsförälder -- tidigt spysjuk av Bamse -- själv dras in i den optimistiska anda av do-it-yourself som präglar sidorna runt mitten … och jag sitter med det intrycket att det här bottnar i en ovanligt djup respekt för målgruppen, så förkrossande sällsynt att jag inte på rak arm kommer på något som helst att jämföra med. Det är inte bare en publikation för barn, det är också en ovanligt barnslig publikation. Och här menar jag barnslig i den mest positivt tänkbara betydelsen av ordet. Här trycks inga sirapsindränkta dogmer om att alla måste hjälpas åt ned mellan raderna, eftersom alla med den största självklarhet redan gör det.  …  och om det finns ett budskap till det växande släktet så är det ett insisterande på att vara kreativ och göra sa mycket som möjligt själv, eftersom det trots allt både är det skojigaste och det djupast sett mest tilfredsställande -- men det viktigaste är att det inte kommer från en så kallad "vuxen"; det kommer helt uppenbart från en jämnbördig kollega som är lite äldre och därmed mer erfaren.

Rabbel er väldigt bra. Väldigt, väldigt bra."

Tommy Olsson, Visuelt, 1/06